Såg på Bee Movie för någon dag sedan och då spelades en låt… En låt jag hoppades på att inte få höra något mer sen senaste gången.  Låten heter ”Here Comes The Sun – Cheryl Crow” och är en utav de minnesladdade låten för mig. Den satte igång minnen och tankar som fick mig att gråta. Dock inte av saknad eller sorg. Utan det var av lycka.

Kommer ihåg att jag satt på en bänk bland folk jag kände och folk jag inte kände, runt omkring mig. På mig hade jag min kavaj med svarta passande byxor, vit skjorta och svart slips. I min hand höll jag en blomma, vars blad bar mina tårar.

Innan låten sattes igång berättade en dam om hur, personen som snart skulle få min blomma, glad hon var att äntligen allting var slut. Varför skulle man vara ledsen över de stunder som man aldrig fick istället för att tänka på de underbara stunder man hade haft tillsammans.

Det var med dem orden som mitt sinne spelade upp ett bildspel likt inget annat. För mig var det så verkligt att se henne springa där med mig runt omkring i sommargräset medans skratten ekade bland husen. Vi var oskiljaktiga åt – hon och jag.

Det som glädjer mig är att veta att du har det bra nu. Men jag ska säga dig att jag hade det underbart med dig. Du var mitt solsken och alla andras. Det är därför ”Here Comes the Sun” stämmer så bra in på dig.

Du är, och kommer alltid vara mitt solsken – Eva-Lena Westlund                 R.I.P