Alla har vi väl gått på stan’ och mött någon som fått oss att vrida huvudet 180°, då personen passerar. Som pricken över i:et så drar parfymdoften precis under din näsa och du drar in så mycket som mjöligt, tills det gör ont i dina lungor och då tar du in ännu mer. Eller vad sägs om när den personen tittar på dig… och Ler?! Joru, då smälter man minsann.

Jag kommer ihåg min första eye-to-eye moment. Det var för 4 år sedan. Tänka sig att jag kommer ihåg det, men vill ni veta hur jag kommer ihåg det? Jo för jag ser den personen väldigt ofta på stan’ nu för tiden.

Jag kan inte säga att det är samma sak nu när jag ser henne, men hon får mig fortfarande att le då jag ständigt tänker tillbaka på den stunden.

Det var såhär att jag var målvakt i ett innebandylag som kallades Furuviks FF (lades ner strax efter jag hoppade av) och väntade i den smärtsamma kylan på bussen som skulle ta mig till exercis-huset vid högskolan. Just då var jag inte så glad att bussen var 10 minuter försenad men jag skulle bli det inom kort.

Innan bussen anlände till hållplatsen så kom det en tjej och ställde sig bredvid mig vid hållplatsen. Med den fart hon hade och det plötsliga stoppet hon gjorde så fortsatte hennes doft fram till min näsa. Den var en doft jag inte glömmer bort – vanilj och söta blommor. Okej det kanske låter lite fjantigt men om ni inte tycker om det så sluta läs nu då. Men för er som gillar det här kan fortsätta läsa och veta hur allt gick sedan.

När väl doften lagt sig så drog sig en värmande känsla från mitt huvud ner till mina tår. Den där känslan som gör en glad. Utan att jag egentligen visste det så log jag. Eller ja.. Log och log. Såg väl mest mongo ut, men huvudsaken är att jag var glad. Hon skrattade till och jag tittade på henne med ett hastigt ryck. Hon tittade tillbaka på mig.

Bussen anlände efter det och med sina gnisslande bromsklossar så vaknade jag ur mina tankar.

För att inte komma försent till träningen så skärpte jag mig och klev på. Min favoritplats är på höger sidan när man kliver på bussen, och så sätet längst in på den första raden när man klivit upp för trapporna.

När jag väl satt mig till rätta så märkte jag att den här tjejen också skulle kliva på samma buss som mig. Allt annat försvann och min blick fastnade på henne – Ms. X (jag tänkte nu på tjejernas x-kromosom så därför blev det X). Strax efter att hon gått förbi mig vred jag mitt huvud snabbt bakåt för att få se henne. Det första jag möttes utav var Ms. X doft återigen, och det andra jag lade märket till var att hon satte sig bakom mig och såg det jag gjorde vilket fick henne att skratta till.

Under hela resan log jag då jag insåg hur roligt det måste ha sett ut. Men mina tankar snurrade runt kring vem denna mystiska tjej var. Nu vet jag vem det är. Jag behövde inte fundera länge för innan jag klev av bussen så vände jag mig mot henne och hon log och sa sitt namn.

”Hehe, jag heter…”

Nej vi ska inte ha så kul att jag offentliggör henne här. Men jag kan säga att vi inte pratar med varandra. Bara ”återupplever” stunden för 4 år sedan – dvs. att vi står bredvid varandra, ler, kliver på samma buss och hon sätter sig bakom mig. Det är inte ofta som det händer och det är ingen tjej som egentligen faller mig i smaken, men det är just stunden som jag njuter av.

Ingen idé att ni försöker söka på facebook, bilddagboken eller ens frågar mig vem hon är för jag kommer inte berätta. Men ni kan ta det lugnt. Vi har bara en bussromans och inget annat. Mitt hjärta krossades då jag såg henne med en annan kille. Hehe, nej då, för att det gör mig bara glad att se när folk är kär i varandra och menar det.

Det är ju trots allt första kärleken som är den bästa men tyvärr även den jobbigaste – Åh vad jag älskar X med FAN vad jag kommer dö om X lämnar mig!

Man ska ta lärdom utav det man kan och använda det. De saker och ting som kan göra dig till en bättre människa kommer göra dig bättre bara du tar del utav det. Tänk på de bra saker som hänt och inte på dem saker ni kunnat göra eller de dåliga stunder ni haft.

Men tro mig - världen går inte under om/när det tar slut med din första kärlek. Livet går vidare och du blir en bättre person med erfarenhet!

Visste ni att mina betyg består utav 70% rövslickeri? Jo det är sant!

En ny undersökning visar att utan min såkallade charm och socialkompetens så skulle jag nog inte kunnat manipulera mina lärare att övertyga dem om att jag är bättre än vad jag egentligen är.

Ni kanske undrar hur man skapar sig ett gott rykte? Faktum är att vara sig själv (för att blicka tillbaka på förra inlägget). När du har din grund om vem du är så ska du lägga dig energi på vem du ska bli. Det kan vara knepigt och ta mycket tid samt tålamod men när man väl kommit fram till vad det är man ska bli så gäller det att höja ribban ytterligare och lägga ”övermåls-mål”, jag kallar det ”over the top”. Alltså, du ska utifrån, när du väl blivit den person som du vill vara, ha en baktanke med det hela. Det kan vara alltifrån skolans bitch, miljardär eller bara allmänt social. Verkar det krångligt? Okej vi tar det steg för steg;

1.       Hitta dig själv, vem du är NU

2.       Skapa dina mål om vem du väl vill vara i framtiden

3.       Utifrån ditt mål ska du ha en dold avsikt – bra betyg i skolan kanske?
CHECK!

Redan från början förstod jag att med min popularitet hade jag förmågan att kunna få saker på mitt sätt. Från början handlade det om småsaker såsom; att få godis, kläder, spel och sådana, nuvarande, betydelselösa saker. Men när man växer som person så växer även ansvar. Jag var snabbt tvungen tt hitta andra sätt att kunna få igenom min vilja.

CUT!

Okej okej, innan vi fortsätter vill jag bara upplysa er om att jag var ingen djävul med min ”makt”. Jag kunde inte tänka så vid den åldern. Ha det i tanke medans jag fortsätter så att ni inte får fel bild.

ACTION!

Ja som jag skrev tidigare så hade kanske mitt behov av att kunna få igenom viljor stigit. I början på sjätte klass, då jag gick Internationella Engelska Skolan i Gävle (flashight va?), så hade jag inga problem, att trots min punkiga style, kunna få stackars Mr. Kelland att ge mig dem betyg som jag ville ha. Rent skriftligt var jag rena rama underklassen, men muntligt besatt jag en berättarförmåga likt ingen annan. Det blev till och med så att jag fick leda NO-lektionerna då jag framstod som smart. Vill ni veta vad det var jag gjorde så att jag fick den rank jag fick bland lärarna?

Haha, nej det är inget snuskigt. Genom att stanna kvar efter lektionerna och hjälpa till med att ställa tillbaka saker, prata om allt och inget, räcka upp handen på varje fråga (trots att jag inte kunde svaret).

[Dagens tips; Räck upp handen på varje fråga. Kan ni inte svaret så räck upp handen ändå fast lite mer diskret. Läraren kommer märka din närvaro samt aktiva deltagning under klassen.]

Under sjunde och åttonde klass hade jag väldigt dåliga betyg (eller ja, omdömen som det då hette). Hur detta kom sig berodde helt enkelt på att jag inte orkade med att vara lika aktiv med det där tramset. Jag ville testa mina egna kunskaper i ämnena men det gick som det gick. Min socialkompetens var det inge fel på, utan det var bara min kunskap som var oerhört begränsad.

Jag började nian och det var nu det var allvar. Skulle jag gå ut med skitbetyg eller skulle jag ta den lätta vägen? Låt oss säga såhär – jag gick ut med 285 poäng, och hur jag gjorde det får ni lista ut själva. Tips! Läs tidigare stycken så fattar ni.

Thorén Business School blev min nästa destination och där var det allt eller inget. Jag kan säga att med min förmåga att prata och övertala så har jag det jävligt lätt. Men jag studerar även som en tok, för man vill ju ha lite kunskap på köpet. Tänker inte stå ut med 3 år i gymnasiet utan att fått ut något utav det. Jag kan säga att mina betyg är det inge fel på (majoriteten är för tillfället MVG). Men om ni tror att jag har slutat fjäska så tror ni fel. Man ska fortsätta med det man är bra på och med min skicklighet så kommer jag komma långt känner jag.

Mina år med slit av att nå mitt over the top goal har lönat sig. Eftersom att jag har varit så driftig och ihärdig att bli den jag vill vara, en kille med bra omdöme och gott rykte, så har jag tom. fått pris såsom;

# Mr. Gentleman of the year 2008-12-19      (International English School in Gävle)
# Mr. Gentleman of the year 2009-06-10      (International English School in Gävle)
# Best Achievement of the year 2010           (Thorén Busniness School)
# Kristdemokraternas vitsippepris 2010

Så jag vill avsluta det hela med att säga – är ni fast besluten med något så ska ni stå fast vid det, för resultatet kan bli så jävla mycket bättre än vad ni förväntar er. Testa och se, lita på de’!

Var aldrig som alla andra.

Keyboardist, punkare, skatare, och nu – mig själv!
Vad är det som får en att gå igenom alla faser? Från början lirade jag gamla Golden Hits såsom ”34;an”, ”Varm Korv Boogie” med många fler, på min Casio-keyboard. Trots den fula pottfrisyren, de runda glasögonen och tjocka magen så var jag populär. Visst var jag djävulskt lik en 9-årig Harry Potter men min popularitet var inte framtrollad. Den var medfödd.

Det spelar egentligen ingen roll hur omtyckt eller framgångsrik man är. Så länge du inte vet vem du själv är så är du egentligen bara en pappmall. Du är enbart en tunn figur utan något större djup såsom 3D (ja jag var tvungen att väga in dagens spejsade teknologi i det hela här).

Vi män behöver vår mentor att följa och ta efter. Den där personen som står ut på ett bisarrt men ändå tryggsamt sätt. Utan min mentor irrade jag runt i en värld med ikoner, idoler, stilar, wannabe’s, hjältefigurer, andra vilseledda varelser. Jag var då en i mängden. Exakt som alla andra och lyssnade på alla. Det där kravet på mig som ungdom ökade och jag var snarast tvungen att hitta ”mig själv”. Att göra det under press är som att kastas ut i rymden ensam – det är du och ensamheten, endast.

När blev det trotsåldern för mig som 12-åring? Jag hade ingen större aning om dagens politik eller hur världen styrdes. Jag gick efter det som alla andra tyckte – ”Ner med Bush”, ”Störta regeringen”. Mina åsikter om det här var inte större än vad alla andras ”icke-politiskt-socialistiskt-insatta–folk” var. Men återigen var jag nu mitt i rymden och fann en planet att landa på. Jag kände direkt att det var fel atmosfär för mig. Här kunde jag inte andas. Men trots detta skulle denna planet vara en av de mest betydelsefullaste för mig. Jag tog nya tag, hoppade bort från planeten.

”Mr. Bergström to earth do you copy me”

Min nästa destination var en mildare plats men med ändå fyllt av tomma åsikter och demonstrationer. Ja mina damer och herrar, jag greppade tag i en bräda och flög fram! Nja, inte riktigt då. Låt oss säga att det enda på fyra hjul som passar mig bra är en bil. Det som fick mig att snabbt lämna detta ställe var att trots mina baggy jeans och stora hoodie så var det något som inte kändes rätt med det hela. Osäkerheten fick mig att fly.

”Testing, testing, Mr. Bergström to earth do you copy me now”

“Earth here, we can see you on our radar”

Jag började lira med Boarding Surface och fann att den musikstil vi körde på med var exakt det jag behövde för att få uttrycka mig själv rent musikaliskt via basen. Visst är det indie/alternativ rock/ post punk som är själva genren, men det är ingen klädstil för mig. Rocker, that’s my future!

Nej mina kära läsare, jag har ingen mentor som jag kan ta efter. Men jag kan säga att min pappa är min idol som jag ser upp till, men som jag ej efterföljer. Trots att de andra i bandet har en annorlunda klädstil än vad jag har så påverkar det inte mig som person. Klädstilen visar inte vem du är rent personlighetsmässigt. Du kan vara en gothare som gillar att klappa katter, eller en jazzmusiker som gärna gör inbrott på fredagar. Din stil är något som du finner dig själv i och känner dig bekväm med. Låter du någon påverka dig så låter du dem påverka ditt lugn och det är INTE okej. Stå upp för den du är och var jävligt stolt för det, för du är unik!